För sex år sedan satt jag hemma och funderade på vad jag ville göra med mitt liv.
Jag hade då, frivilligt varit hemma med mina barn i 6 år.
Innan dess hade jag påbörjat min lärarutbildning, men tog en paus när äldsta dottern föddes.
Vad ville jag nu?
Inte lärare i alla fall!
Barnmorska kanske?
Då fick jag erbjudandet att börja jobba i en väninnas mammas butik 2 dagar i veckan.
Jag började jobba i "Hälsoboden" i Ljungskile, och 9 månader senare köpte jag butiken.
Jag har aldrig ångrat att jag köpte butiken, men jag insåg inte då hur mycket jobb det är att själv driva en butik.
Då hade jag ingen erfarenhet alls, men har helt enkelt fått gå mycket på känsla!
Jag har höga krav på mig själv, och är sällan nöjd med det jag gör.
Det är en stor svaghet hos mig, och ibland har jag också allt för höga förväntningar på min omgivning.
Men någonstans måste jag nog börja erkänna för mig själv, att jag gör så gott jag kan efter min förmåga och att det är okej.
Jag kan inte göra alla nöjda och glada även om det är min högsta önskan.
Jag är ledsen för er som "hamnat i vägen" för min okunskap och mina högt ställda förväntningar, men jag är inte bättre än så här.
Jag har aldrig menat något illa, men perfekt är jag tyvärr inte.
Nu gråter jag en skvätt, sen tänker jag ta nya tag.
Jag tänker att "allt som inte dödar gör en starkare".
Kram, Linda